Delirium

Kurering is the shit.
Idag var det nog det goda sällskapet som gjorde susen.
Eller heter det kuration?
Jag har ätit massor av kakor idag. Illa.
Och inte kommit någon vidare vart på Uppsatsen.

Imorgon så, imorgon.

Snorar som en jävla dåre. Halsen värker som aldrig förr.
Febern ha sakta börjat avta (peppar, peppar). Thank God.

Jag hatar att vara sjuk. Och tycker mer synd om mig själv än någonsin.

Det började i söndags.
Jag trodde att det var en blandning mellan bakfylla och för mycket tårta.
Sen kom smärtan i halsen (Strepsils, Strepsils, Strepsils).
Och igår kom febern. Inte massor. Men gradvis.

Jag svär att det var för att jag sa "Jag har inte varit riktigt sjuk sen vi flyttade in"...
Nu har jag det. Blev inget jobb och har två uppsatser som egentligen borde skrivas.
Men ni förstår ju hur de skulle bli - alldeles svammliga. Yuck.

Är så trött. På mig själv och min avsaknad av disciplin.

Maten är det svåra. Har fuskat ända sen påsk typ.
Så svårt att säga nej. Och så tråkigt att inte "få" äta!
Känner mig helt omotiverad. Men absolut inte nöjd.
Har ett par punkter jag ska försöka jobba på den här veckan.
Sluta äta godis (på riktigt). Äta Modifast till kvällsmat (4 points).

Ska försöka komma iväg och väga mig på lördag oxå.
Det är en annan sak som gör att man fuskar.
Man fuskar ine för sig själv, utan för andra.

Så, kort och gott - nu är det nya tag! (som varje måndag?)

Här var det dött. Änna stendött. I know. But here I am :P

Fick precis ett samtal på mobilen.
Jag och konstiga nummer funkar inte riktigt ihop, så jag svarade inte.
Vilket kanske var tur. Eller inte. Det var från Thailand. +66. Thailand.
Jag känner ingen i Thailand. Och kan ingen thailändska...

Och så är jag bakis. Inte jätteilla. Men rättså.
Var Wärdshuset igår. After marknad. Det var väldigt dimmigt där. ;)
Det är mitt eget fel att jag blir så full, eftersom jag har nollkoll.
Jag vet inte längre hur mycket som är lagom. Det är allt eller inget.
Och det värsta är att jag blir alltid jättepinsam. Haha. Och fjortis.
Det är därför jag (nästan) aldrig dricker. Längre.
Men varsågoda, mina vänner, jag bjuder på den.

Träffade Sara oxå. Det var så skönt att se henne. Sig lik. <3
Hon fyllde år igår. Jag komde ihåg att säga grattis. Minsann.
Idag fyller Becca år. Då ska jag oxå komma ihåg att säga grattis.

Nu ska jag vara hemskt nasty och äta frukost. Med Frida. På Valle.
Jag har verkligen helt tappat stinget.
Snart kommer mina 10-15 hårt tjänade kilon vara som bortblåsta.
Och det vill jag ju inte. Verkligen inte.
Jag tar tag i mig själv imorgon. First thing in the morning, right?

Utfört idag: Fikat.
Först med Mamma. Sen med Becca som behövde sällskap.
Intagit: Biskvi, cookie & daim-capuccino. Yummie!
Nu: mätt och sockerhög. Typ.

Borde och måste men vill  absolut inte plugga.

Nu ska jag gå och jobba.
För att sedan gå hem och lägga mig.
Och upp och jobba igen.
Nånstans däremellan ska jag försöka plugga.

Jag är trött, deppig och hela min kropp värker.
G-N-Ä-L-L. Jaa.

Trött och slapp. Inte sugen på att göra någonting. Alls.
Allt känns bara tråkigt, tråkigt, tråkigt.
Jag är ledsen. Men så är det. Idag är det så.

Har funderat mycket idag. (Något måste man ju göra)
Inte sådär "ojvadlivetärjobbigt"-funderat. Utan mer allmänt.

Jag tycker att det är mycket trevligare och behändigare att cykla. Än att gå.
När jag tog min cykel idag gick det förbi en dam i sina bästa år (kanske femtio).
Ganska snart upptäckte jag att vi hade samma destination: Hemköp. (Kassarna)
Jag låste upp cykeln. Kollade brevlådan. Tänkte låsa upp igen. Ni hajar - massa saker.
Men ändå tog det inte mer än ett par tramptag och jag var förbi. Sviiisch!
När jag mötte en kille på kick-bike som med stolt blick och ett glatt leende ropade hej
insåg jag - det är fan så mycket roligare att cykla... (Fast han cykel var finare, därav stoltheten)
Jag menar - jag hann tillochmed stoppa in filmen i automaten innan tanten var framme.

Såna saker har jag tänkt på idag. Och hyrt en film (Bridget) och lånat två böcker (VV).
Jag är en fullt upptagen människa. Med kurrande mage. Och inget hemma. Typ.

Tillbaka på hemmaplan.
Sedan ett par dagar tillbaka. Eller nått.
Det är som de säger - borta bra, men hemma bäst! :P
(Till pappa: :P = glad gubbe räcker ut tungan... fortfarande... haha.)

Vi kollade på På Andra Sidan Häcken igår, Älsko och jag.
(Note to myself: Glöm inte lämna in. Glöm  inte lämna. Glöm inte.)
Den sortens film (läs:barnfilm) är oftast väldigt roliga.
Inte "oj vilka skojiga figurer"-rolig utan mer... humoristiskt. You know. Me like.
Fast man kan bli såå trött ibland. Som när de ordnat allt och det går till spillo.
Även om det bara är på låtsas (I know!) kan man inte låta bli att sucka.
Sen hittade Älsko en fästing på benet. Den var alldeles jätteäcklig.
Han fick sova på sin sida av sängen resten av natten.
Kanske lite väl harsh, men ändå. Sånt är livet, mina vänner.
Ingen vill gosa med en fästing-bärare. Tänk på det.

Långt inlägg. Bara babbel. I know you like me.

Jag tyckte det skulle bli skönt att vara ledig.
Fira helg och klämdagar som alla andra. Men icke.
Som det ser ut just nu klättrar jag på väggarna. Inom kort.

Blir väl så när man är van vid att alltid göra något.
Alltid hålla igång. Alltid vara upptagen. På språng.
Jag brukar hålla mig själv sysselsatt. Hatar att göra ingenting.

Så, nu har jag fått klaga av mig.
Så nu åker jag med sötaste mamma till Jordnära.
Det är bara vi hemma ikväll. Och små tjejorna.
Vet inte riktigt vad vi ska lyxa till det med. Haha.

Resan gick bra. Tog inte mer än 15 minuter, en kvart. Totalt sett.
Maten var god (grillad korv + bröd) Och sällskapet civiliserat.
Rummet var/är till belåtenhet. Efter nya lakan så... haha...
Älsko sover fortfarande han. Sikken sömntuta. :P
Jag väntar på resa till Stora Staden för att inhandla helg-mat.

I stort sett händer inte särskilt mycket nu - I'm sorry!

Jobb väntar alldeles strax.
Sitter här i min fina, röda, skjorta.
Är vansinnigt trött. Hoppas jag inte somnar. :P
Ikväll ska jag bege mig. På en kortare resa (Säveljung).

So long, my friends

Övertygelse väntar.
Varför freedom of speech borde vara en självklarhet.
Alltså yttrandefrihet.
Det är så självklart att det är svårt att komma på nått.
Och motståndet är tufft. ;)
Men jag bävar inte. Det får gå som det går.
Jobba kväll idag. Kort dag imorgon.
Allt har ordnat sig. Väldigt väl. Nöjd.

Uppsats om obesity (fetma). Svårare än man tror.

Alldeles plötsligt fick jag alldeles jättemycket att göra.
Felprioriteringar. Felvärderingar. Och annat.
Och Chefen blev inte glad. Det ordnar sig, sa Älsko.
Han är bra på att ordna saker han.
Och så är han den sötaste som finns.

Varför är schalgern alltid en sådan besvikelse?
Och framförallt - varför envisas man med att se skiten?
Vi var eniga om att Sverige var de enda vettiga.
Och vad händer? Kval 2008 - here we come..?

Nej. Det är verkligen inte värt besväret. Usch!

Tenta avklarad.
Inte direkt nöjd. Svårt.
But we'll wait and see.

Nu - soool!