Delirium

Jag tänker på Roberto ibland.
Han som skickade mail om överförelse till äktenskapligt liv.
Det var längesedan. Och ganska patetiskt.
Jag har fortfarande kvar det. Läser det ibland.
Bara för att skratta åt det. Jag är elak. Riktigt elak.
Och han är ingen skönhet, Roberto. Men generös.
Vi kan hälsa på här hemma every once in a while.
Lämna vårt hem i Paris i ett par dagar.
Hans webbsida finns inte mer. Kanske har han fått napp.
Jag undrar hur många tusen han fick skicka till.

Jag sympatiserar inte. Bara undrar. Och skrattar.