Outsiders & tacksamhet
Egentligen borde jag läsa i min bok nu. Göra små anteckningar. Slå upp ord. Men orken finns inte riktigt. Just nu. Har precis ätit lunch så jag skyller på att jag är lite dåsig. Men lite bloggande kommer nog få fart på kreativiteten ;)
Sju är mitt lyckotal. Har jag någonsin berättat att jag inte kunde gå upp ur sängen på andra siffror än 3 och 7 förut (8:37, 7:13 osv.)? Jag bojkottade jämna siffror. 1 var för nära noll, vilket är lite extra jämnt. Fyller någon X5 fyller de jämnt = bojkottat. 9 var för nära 10 (vilket slutar på 0 = jämnt) Alltså blev det 3 och 7. Gick jag upp på annat klockslag skulle hela min dag bli förstörd. Det förde otur med sig. Men det var bara jag som drabbades. Jag styrdes även av andra liknande tvångstankar. Om jag hinner göra så innan klockan slår si (X3, X7) så kommer inte det att hända. Eller så kommer det att hända. När jag såg på gårdagens Outsiders fick det mig att förstå vilken tur jag faktiskt haft. Helt omedvetet trotsade jag mig själv och jag styrs inte längre av Talen. I lika stor utsträckning i alla fall. Saker man ska köpa många av köper jag gärna 3 eller 7 av. Annars betyder det otur. Men jag kan oxå nöja mig med 1. (har även börjat acceptera 9 och 5 i allt större utsträckning.) Jag gör stora framsteg. Uppgåendet har inte längre en jättestor betydelse. Jag vet att inget hemskt händer om jag råkar gå upp på 8. Är så oerhört tacksam att jag inte fastnade. Att det inte utvecklades till en sjukdom. Tacksam. Tyckte så synd om dessa människor för jag vet precis hur de känner sig. Ångesten är så stark att det känns som att din kropp är alldeles för liten för allt det som ska få plats där inne. Jag vet hur de känner det. Jag vet.