Delirium

Att gå upp tidigt är inte riktigt min grej. Tänk vad härligt det hade varit att vara morgonpigg och njuta av tidiga mornar. Tycka att det var härligt att gå upp i ottan, pigg som en mört och dricka sitt kaffe och läsa sin tidning. Tänk om. När klockan ringer vill jag sluta andas. Jag undrar vart tiden tog vägen. Överväger möjligheten att någon faktiskt driver med mig. Tänker på vad som händer om jag bara råkar stänga av och sover vidare. Jag är dålig på att gå upp tidigt. Urusel.

Så imorse när klockan alltså ringde nollfemtrettio blev jag inte särskild glad. Så glad man nu inte kan bli i sömnen. Och att dagens lektioner varade i fyrtiofem minuter gjorde inte saken bättre. Därefter spenderade jag en timme åt att leta efter studiekamrat M, som jag ska göra ett arbete med. Hon gjorde detsamma. Utan resultat. Typiskt. Men sen fick jag ju iallafall åka hem och ta en nap. Det är fördelen när man har gått upp tidigt, att man får lov att napa. ;)

Och ikväll är det Desperate. Då måste man vara pigg och glad. Och jag blev plötsligt oerhört inspirerad att baka mitt eget bröd. Det kommer förmodligen rinna av mig innan jag hinner börja. För jag vill åka och sola oxå. Hellre brun, skrynklig och fejkad än höst och vinterblek. Det är mitt motto.