Delirium

Alltså jag vet att jag redan har skrivit idag. Men jag kände mig rastlös och (redan) blogg-beroende. Helt sjukt! Jag stog i duschen och funderade över saker jag skulle kunna skriva om. Saker som skulle intressera folk. Oh my, liksom. Vad har hänt med mig?

Och nu är då världens bästa tv-program slut. Jag längtar redan tills nästa vecka. Fast jag skulle inte vilja att det gick varje dag... Det är lite av hela grejen att få vänta en vecka mellan varje program. Och man behöver aldrig bli besviken, hur höga förväntingar man än har. Bra va?
Det var skönt att Gabrielle fått gråta ut. Att Bree äntligen insåg sanningen om George (iaf för den här gången). Att Lynette ÄNNU EN GÅNG lyckades överbevisa sin man (Män borde lyssna på sina alltid lika smarta kvinnor. Jag ska hälsa Andreas det. K anm.)
Har man inget eget liv får man leva sig in i andras! :P

Och för er som nu skiter i att läsa föregående inlägg från idag så vill jag bara säga att jag fortfarande, av ren nyfikenhet vill att DU - även om du är här och smygläser - skriver en kommentar och (jag citerar) "let me know you're out there!". Du kan bara skriva hej om du vill. Du kan ju alltid ge mig adressen till din blogg. Och du behöver inte skriva ditt riktiga namn. Jag skulle bli glad om jag fick leva i tron att Prinsessan Madeleine läser min blogg!

Tjingeling!