Känslor från det innersta.

Varit en så jobbig dag idag. Känslor som pendlat. Åkt bergochdalbana.
Jag vill att allting ska vara bra. Bara vill. Vill inte ha det såhär mera.
Ena stunden känns allting bra. Allt känns ok. Men nästa, helt utan förvarning - bam!
Jag vet inte ens hur jag ska förklara. Men det blir väl såhär. Får skylla mig själv.
Det man håller inne och vägrar låta komma ut - utanför skalet - det kommer upp till ytan förr eller senare och när det gör det så... Det blir för mycket. Det är vid sådana här tillfällen som jag får lust att... Jag vet att det är dumt. Jag vet att han blir oerhört ledsen när jag gör det. Jag vet att det inte fyller någon som helst funktion.

Egentligen är det ganska pinsamt att vara deprimerad när man är nitton. Det brukar oftast infalla i fjortonårsåldern. Har jag hört. Men so what. Det har ju iaf trappats av. Trappats ner. Och om exakt fyra veckor igår kommer det trappas ner ännu mer. Du får mig att känna mig så bra. Du får mig att må så bra. Har så roligt när jag får vara med dig. Åh, vad jag längtar!

Ni får ursäkta min lilla utsvävning. Imorgon är det en ny dag. Då kommer allt vara ok igen. Ända tills nästa gång. Fantastiskt bra. Fantastiskt bra.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Hm.. Vad händer om fyra veckor?

2006-03-17 @ 09:06:26
Postat av: Fialicious

Depressioner kan dyka upp i vilken ålder som helst, det har egentligen ingenting med tonåren att göra eftersom det "glädjeämne" (seratonin) som finns i hjärnan inte förändras med åldern.
Och dessutom borde du aldrig aldrig aldrig be om ursäkt för att du mår dåligt, för att du skriver om det... aldrig! Att skriva är en slags självterapi och det är ingen annan som behöver bry sig ett skvatt om huruvida du är nitton, trettiosju eller fjorton år. Mår man kass mår man kass, oavsett vilket år man är född! Kämpa på!! //Sofia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback